Gårdshundarnas historia

Torvhunden anses vara den hundtyp som ligger till grund till bland annat spetshundar, pinscher/schnauzer och terrier hundarna. Torvhunden var helt domesticerad och fanns som vakt och jakthund hos folket i Mellaneuropa. Ingen brydde sig om att uppfostran eller uppfödning och mat fick hundarna skaffa på egen hand efter bästa förmåga. Livsdugligheten avgjorde vilka som förökade sig. Den starkaste överlevde. Givetvis har naturliga urvalet under tusentals år satt sina spår i torvhundens efterföljare. Kommande generationer hundar blev hårdföra och robusta men väl anpassade att samarbete med människan samtidigt som de behöll sin självständighet. Hundarna har funnits på Lantgårdar och använts till allt från att vakta stall och gårdar till att hålla rent från skadedjur, mota inkräktare, vakta och fösa gårdens djur till och från bete samt vara följehund till hästskjutsar. Hundarna var också husbondens jaktkamrat vid småvilts jakt och kunde ställa spåra driva viltet. De var den fattige bondens hjälpreda. Gårdshundarna är ofta glad och uppmärksam på sin ägare. Närheten till familjen är viktig, men inte mer än att den har kvar sin självständighet. Det är vilje starka hundar och det är viktigt med tidig uppfostran för att hunden ska få klart för sig vilka regler som gäller. Lusten att vakta finns kvar och vissa individer har därför en tendens till att lätt skälla ett beteende som bör dämpas i valpåldern. Gårdshundarna är smidiga och uthålliga och behöver få arbeta med något både där nos och kropp engageras. I allmänhet har dom ett litet jaktintresse förutom småvilt som smågnagare, katter. Ekorrar och fåglar som rör sig på marken.

Dvärg Schnauzer

Den är i och med sin storlek väldigt behändig, och trots att det är ett slentrianmässigt använt uttryck, så är det “en stor hund i liten förpackning”! Dvs den följer mer än gärna med på 1mila-vandringar varje dag men skulle man inte själv orka det en dag så nöjer den sig ändå! Hunden ska trots sin litenhet vara kraftig och kompakt med ett nyfiket och vaket sinne. Den har gårdshundens envishet, är uthållig när den vill men klok nog att inte vara dumdristig. Rasen är mycket lekfull, snäll och vänlig. En Dvärg Schnauzer är pigg och glad och alltid nyfiken på nya äventyr. Den skall vara en avbild av schnauzern men i mindre storlek. De är kloka, orädda, läraktiga och vaksamma hundar. Ett typiskt drag hos schnauzer/pinscher hundar är deras avvaktande hållning mot främlingar. Med sin medfödda vaktinstinkt kan den vara vaksam mot främlingar och nyfiket granska dom. Det finns ingen rädsla eller aggression i detta sätt, den vill bara helt enkelt bilda sig en uppfattning om personen innan den accepteras! Rasens anses vara vuxen vid 18 månaders ålder.

Behov och uppfostran.

Den behöver uppfostran och grundinlärning tidigt med regler som är enkla och tydliga, annars finns det risk att den bestämmer själv. Dvärg Schnauzer är mån om att vara till lags, men på egna villkor. Har egen vilja och håller inte alltid med sin förare, men med en rätt träning så blir det en god lyssnare. Närhet till ägaren är viktig.

Motion och aktivitet

Den vuxne dvärg Schnauzer behöver ordentliga promenader varje dag gärna ett par timmar och en hel del aktiviteter. Nosarbeta av skilda slag, liksom att hoppa, springa, krypa i skogen eller på agility anan och lydnadsövningar passar rasen väl. Rasen är samarbetsvillig, men ägaren behöver ändå besitta en hel del fantasi och tålamod. Pälsvård Det är en trimras, vilket innebär att pälsen består av en hel del underull och strävt täckhår. Dvärg Schnauzer ska trimmas minst 4 ggr per år, dessutom så är det en hel del pälsvård däremellan för att man ska kunna behålla den funktionella sträva pälsen. Dvärg Schnauzer kräver vänlig men rejäl kroppshantering för att avslappnat kunna bli trimmad. Läs mer i boken Hund, Bonniers stora bok om att välja rätt ras.